Förvirringen bland skogens alla varelser är stor den dagen de hittar ett gyllene klot på stigen. Vad kan det vara? Det är så vackert att det måste vara ett ägg från självaste solen! Solägget är en tidlös saga av Elsa Beskow.

av Elsa Beskow

Det var en gång en älva som bodde i skogen. På somrarna fanns det mycket roligt att springa runt och titta på. Älvan kände alla fåglarna i skogen och de tyckte om varandra. Om älvan hittade ett ägg som fallit ned från boet klättrade hon alltid genast upp med det igen.

En dag, när älvan var på upptäcktsfärd fick hon syn på något stort och gult.
- Oj, vilket stort ägg! tänkte hon. Varifrån kan det ha kommit?
Hon tittade upp och såg ett ljust hål i molnen ovanför.
- Nu förstår jag, tänkte hon. Den stackars solen har tappat bort sitt ägg och nu kan hon inte hitta det eftersom molnen skymmer sikten.

Och så sprang Älvan snabbt, snabbt för att berätta den stora nyheten för sin vän Kotte. Kotte var en besvärlig pojke. Han låg på en gren och när Älvan kom kastade han en tallkotte på henne. Älvan trillade omkull.
- Du är dum! Sa hon ilsket. Jag ska skvallra för Krokrot!

Gamle krokrot var vaktartomten i skogen och Kotte var rädd för honom.
- Det är fegt att skvallra, svarade Kotte.
- Jag vet, och därför gör jag det inte, sa Älvan. Men jag vet något som inte du vet! Och så sprang Älvan därifrån, men Kotte hoppade ned från grenen och följde efter henne. Han tog med sitt gräsrör för han ville kunna bjuda Älvan på färsk björksaft (men det hade Krokrot förbjudit).

Älvan sprang till den glada Grodans café vid skogssjön.
- Vill du ha nate eller hackade grodblad? Frågade glada Grodan - Nej tack, jag åt harsyra i morse. Men jag vill berätta en nyhet. Solen har lagt ett ägg och nu ligger det här i skogen! Den glada Grodan skrattade så att hon kiknade. Men när Älvan började gå till ägget följde den glada Grodan med. Hennes gäster, den ledsna Grodan, en snigel och en ödla gick också med. Kotte och hans vän Kurre kom ifatt dem.

Alla blev förvånade när de såg solägget.
- Vad händer när det kläcks? Undrade Älvan. Då får vi säkert en egen sol som alltid kommer att lysa i skogen.
- Det skulle inte vara roligt, sa Ugglan och tittade ut bakom en gren. Då flyttar jag, hu- huu!
- Det är naturligtvis eld i ägget, sa Kotte. Det är ju eld i solen!
- Varför står så mycket folk här? Frågade Krokrot barskt. Han kom gående med sin käpp.
- Det här är ett solägg, sa Kotte ivrigt.
- Hu- huu, snart brinner hela skogen upp, jämrade sig Ugglan.
- Det måste vi ögonblickligen förhindra, sa Krokrot. Ägget måste kläckas i vatten. Nu bär vi det till skogssjön.
- Men – skalet är ju inte varmt, sa ödlan.
- Hurra! Det är inget solägg, ropade Kotte. Det är en boll!
- Försiktigt! utbrast Älvan. Du får inte skada solbarnet.

Men Krokrot hade redan tagit Kotte i örat.
- Om du rör vid solägget sätter jag dig i finkan.

I samma stund bet Ekorren en bit av solägget och skuttade upp i ett träd.
- Blä, sa han och spottade. Skalet smakar bittert.
- Mitt solägg! ropade Älvan förkrossat.

Det hörde en bofink och han kom flygande.
- Kära vänner, det där är inget solägg, sa bofinken. Det är en frukt – en apelsin. De innehåller en ljuvligt god saft.

När Kotte hörde detta gjorde han ett hål i apelsinen, stack in sitt gräsrör och sög. Han gjorde snabbt hål till de andra, krokrot också. Saften smakade underbart och ingen sa ett ord.

När saften var slut kom en kråka. Älvan och hennes vänner sprang iväg och kråkan slukade hela apelsinen. Den fastnade i strupen och kråkan fick ont i halsen. Men älvan grät. Hon ville ha tillbaka sitt solägg.
- Gråt inte lilla älva, sa bofinken. När hösten kommer kan du flyga med mig till sollandet. Där hänger sådana där frukter i träden. Du kan sitta på min rygg. När älvan hörde det blev hon så glad att hon dansade runt i hela skogen.

Och när hösten kom flög älvan med bofinken till sollandet. Där springer hon nu runt på grenarna i solskenet och pratar med fjärilarna. Om hon blir hungrig sticker hon in sitt gräsrör i en av frukterna och dricker.

Så om du någon gång i vinter får en apelsin som är lite torr, ska du inte vara ledsen. Kanske är det älvan som har smakat på den. Men trots att älvan trivs så bra, säger hon varje dag till solen:
- Kära sol! Lys i min skog och gör så att det blir vår där. För när det blir vår i skogen kommer nämligen älvan och bokfinken att återvända hem igen. Kotte, Krokrot och alla hennes vänner väntar varje dag på henne!

Elsa Beskow (1874-1953) är en av Sveriges mest kända bilderboksskapare. I generation efter generation har hon fängslat barn med sina varma, trygga, roliga, spännande och vackra böcker som finns utgivna på 14 språk världen över.